Körens resa till England 20-24/5 2009

Grafva kyrkokör / Skåres Cantores har, som namnet antyder, sin hemvist i Grava församling, norr om centrala Karlstad. Den har ett 40-tal medlemmar. Under sin 64-åriga tillvaro har den jämte konserter och medverkan vid gudstjänster i Grava kyrka framträtt i många kyrkor och andra lokaler i närområdet och i ett stort antal kyrkor i övriga landet – från Karlskrona till Kiruna. Dessutom har den företagit körresor till åtskilliga länder i Europa. Ett land, som fram till i våras inte hade besökts av kören, var England. För ett par år sedan hade kören emellertid förmånen att bland nya medlemmar få en engelsk körsångare, som med sin fru bosatt sig i Grava. Med hans benägna hjälp började styrelsen planera en Englandsresa, närmare bestämt till Brighton, i vars grannstad Hove han växte upp.

Så småningom kunde ett reseprogram presenteras för oss övriga körmedlemmar, som tog emot det med förtjusning, och kl. halv sex på onsdagsmorgonen den 20 maj steg vi ombord på bussen, som förde oss till Arlanda för fortsatt resa med flyg till Heathrow. Efter en angenäm bussfärd genom det vackra sydengelska landskapet var det snart dags att ta in på trevliga Premier Inn i Brighton, som blev vår hemvist fram till söndagsmorgonen. Dagarna i Brightonområdet inbegrep Kristi himmelsfärdshelgen, vilket gjorde det möjligt för de allra flesta medlemmarna att följa med.

Konsert under Englandsresan (Foto: Alicja Eråker Sokol)
Konsert under Englandsresan (Foto: Alicja Eråker Sokol)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

För vårt besök vid engelska sydkusten stod tre hela dagar till förfogande. Tack vare programkommitténs goda planering kunde de utnyttjas väl. Tiden gav utrymme för fyra framträdanden, alla utom en i form av lunchkonsert. Första förmiddagen förde oss vår buss till All Saints’ Church i Hove. Fastän Kristi himmelsfärds dag inte är helgdag i England, kunde glädjande många åhörare infinna sig, kanske inemot 150, något som vida överträffade körledningens förväntningar. Till konserten hade nämligen medtagits 100 programhäften, som alltså tog slut, långt innan de sistanlända åhörarna var på plats. Att publiken förväntade sig ett extranummer märktes klart genom de ihärdiga applåderna. I samband med att en församlingens organist tackade för körsången, överlämnade vår engelskfödde medlem, Chris Green, gåvoboken ”Värmlands pärlor” till församlingen. Samma gåvobok överlämnades senare även i de båda andra konsertkyrkorna.

För att dirigent Hans Lassbo skulle kunna ägna sig helt åt kördirigerandet, hade domkyrkoorganist Hans Nordenborg inbjudits att följa med på resan som orgel- och pianoackompanjatör. Förutom att på ett förtjänstfullt sätt ackompanjera kören i de stycken som inte sjöngs a cappella, framförde han i alla konserterna några separata orgelsolon.

I samband med följande dags körframträdanden fick kören på köpet njuta av vackra landskapsupplevelser längs den sydengelska kusten. Som konsertort hade valts hamnstaden Portsmouth, några mil väster om Brighton. Färden gick direkt till Portsmouth Cathedral, där samma program gavs som i Hove. Olika omständigheter kan ha lett till att åhörarantalet där var väsentligt mindre än i All Saints’ Church. Senare på dagen fick kören ta sig an en uppgift i katedralen, som den tidigare aldrig haft, nämligen att svara för aftonens ”Evensong”. Ritualen hade övats hemma i Grava före avresan. Förhoppningsvis motsvarade våra prestationer besökarnas förväntningar någorlunda.

Dagens resmål betydde för kören mer än musik och landskapsupplevelser: Mellan lunchkonserten och ”Evensong” hade vi gott om tid att åka till hamnen och dess ”Portsmouth Historic Dock”. Höjdpunkten där var besöket på ”Victory”, amiral Lord Nelsons flaggskepp i slaget vid Trafalgar 1805.

Den tredje och sista konsertdagen kom att skilja sig från de föregående i flera märkliga avseenden. Resmålet var den idylliska lilla byn Alfriston, en knapp halvtimmes bussresa öster om Brighton. Detta innebar givetvis, att konsertkyrkan var avsevärt mindre än de båda tidigare. Här väntade en obehaglig överraskning: Något fel i kontakten mellan körledningen och Alfristonförsamlingen måste ha uppstått, för när vi kom in i kyrkan, möttes vi av städpersonalens förvånade ansikten. Hade överenskommelsen om vår konsert glömts bort? I varje fall hade ingen annonsering förekommit.

Vad gör man i ett läge som detta? Bättre brödlös än rådlös! Vi delade in oss i små grupper, försåg oss med programhäften och begav oss i olika riktningar ut i byn, som visserligen är liten, men det var lör- dag, och på byns gator träffade vi en hel del folk, såväl bybor som inhemska och utländska turister. På så sätt uppstod givande möten, som gjorde, att vi vid konsertens början kunde skåda ut över ett trettiotal åhörare. En av dem hade säkert kommit utan vår värvningskampanj: En dam, som hörde oss i Hove, blev då så förtjust, att hon for till Alfriston för att höra oss igen! Fastän således inga förberedelser hade gjorts inför vår ankomst, blev det en lyckad konsertupplevelse för såväl kör som åhörare. De senare lyssnade andäktigt och visade efteråt sin uppskattning med livliga applåder. En av dem tycktes överväldigad av sinnesrörelse och brast i gråt.

Steget mellan Grafva kyrkokörs konsert i idylliska Alfriston och den gammaltestamentliga berättelsen om hur Josua med sina basunstötande präster och sitt härskriande folk fick Jerikos murar att rasa samman kan förefalla långt, men kören fick nu förvisso erfara, att det inte behöver vara så: Under konsertens gång hördes ett dån från en sidovägg, vars putsbruk delvis rasade ned på golvet! Inte hade dirigent Hans Lassbo liksom Josua utropat: ”Häven upp ett härskri!”. Men körsången var tydligen ändå mäktig. Hade kanske Hans Nordenborg med sitt orgelspel levt upp till Josuaprästernas basunstötar? Nåväl, den kollekt, som åhörarna samlat ihop till kören, skänktes nu till församlingen som bidrag till väggens iordningställande.

Redan nästa morgon var det dags att stiga på bussen för avfärd till Heathrow med Värmland so slut- mål. Många upplevelser och minnen upptar ens tankar vid sådana tillfällen. För visst har körresor som denna mycket att ge. De förmedlar koristisk och allmänt musikalisk glädje till tacksamma åhörare och bidrar även till koristernas/musikernas egen utveckling. De ger resenärerna möjligheter att uppleva främmande landskap och miljöer, träffa och stifta bekantskap med nya människor, uppleva glada stunder i restauranger och värdshus. Allt sådant innebär berikande avbrott i vardagen och stärker gemenskapskänslan. Det brukar också inte dröja länge, förrän man hör frågan ”Vart åker vi nästa gång?”

Denna artikel publicerades även i Körjournalen nr 5/09. Läs/Ladda ner artikeln från Korjournalen_5-09

Läs även denna artikel från Karlstads hembygdsblad sept-09 nr3. Läs/Ladda ner artikeln ur Karlstads hembygdsblad sept09_nr3

Olov Edgren

…vi sjunger för dig!