Berlin 23 – 27 maj 2006

Att 65-åriga Grafva Kyrkokör/Skåres Cantores inte enbart är en sjungande utan även en resande kör ser man snart vid genomläsning av listan över körresorna under de senaste 25 åren. Förutom de många resorna inom egna landet har ett flertal resor till andra länder planerats och genomförts: Fram till tiden för Berlinresan hade olika städer i Danmark, Finland, Italien, Norge, Polen och Tyskland fått besök.

Visserligen tillhörde således Tyskland de besökta länderna (Lübeck och Hamburg 1995), men det fanns en viss anledning till att landet skulle komma ifråga igen: Församlingens kyrkoherde tillika medlem i kyrkokören, Andrea Schleeh, växte upp i södra Berlin, vilket gav henne och körstyrelsen idén att anordna en konsertresa till hennes hemtrakter. Det skulle ju dessutom ge kören möjligheten att tillsammans bese det nya Berlin, det sedan 1990 återförenade Tysklands huvudstad. Sagt och gjort: Andrea tog kontakt med sin bror i församlingen Gröben, belägen strax söder om Berlins södra gräns, och dessutom med en kollega i församlingen Rudow i södra Berlin. De tillfrågade fann besöksförslaget intressant och svarade med att bjuda in oss till sina församlingar. Reseplaneringsarbetet var snart i full gång.

berlin06

Onsdagen den 24 maj var det dags för avfärd. Väsebuss, som kören flera gånger tidigare anlitat, förde oss bekvämt till Göteborg, där resan gick vidare under natten med Stena Line till Kiel. Efter c:a fem timmars fortsatt bussfärd gled vi så småningom in i Berlins östra delar, d.v.s. den hälft, som fram till 1990 var DDRs huvudstad. I stadsdelen Pankow ligger Business Hotel Berlin, som blev vårt tillfälliga hem fram till hemresan följande söndag.

Tiden som stod till förfogande för Berlinbesöket var av nödvändighet knappt tillmätt, och timmarna måste utnyttjas väl. Vår konsert i ”Dorfkirche Gröben” hade förlagts till kvällen på vår ankomstdag, Kristi himmelsfärdsdag. Ganska snart efter incheckningen på hotellet fick vi sätta oss i bussen igen för färd söderut genom Berlin, över stadsgränsen till Gröben. Framkomna till kyrkan hälsades vi välkomna och fördes in i kyrkans trädgård, där flera kaffebord med en mängd läckra bakverk hade dukats under stora tält, en synnerligen behaglig början på våra framträdanden.

Många åhörare hade infunnit sig till denna vår första konsert, som innehöll verk av W.A. Mozart, Otto Olsson, Duke Ellington, G. Nordqvist, F. Fleming, F. Schubert, J. Stainer, S. Miller/J. Jackson, C. Egleton, J.P.E. Hartmann, G. Wennerberg, J. Rutter, F. Mendelsohn, A.H. Malotte och T. Erséus. Valet av presentatör av dessa verk var från början självklart: Vår kyrkoherde Andrea Schleeh, som tidigare nämnts uppväxt i Berlin, skötte på ett utmärkt sätt presentationen av såväl kören och dess hemort som de olika verken, vilka delvis torde ha utgjort en okänd repertoar för åhörarna. Ett elegant programhäfte på tyska i färgtryck med nytt körfoto kompletterade presentationen. I häftet fanns också ett blad med översättning av textinnehållet till tyska.

Kören, inte minst dirigenten Birgitta Törnqvist, hade både nytta och glädje av Karlskogaorganisten Kjell Johansson, som inbjudits att åka med på resan. Tack vare honom som ackompanjatör kunde Birgitta koncentrera sig helt på dirigerandet under konserterna. Vid a capellastyckena deltog Kjell som körsångare i tenorstämman, som därigenom fick värdefull förstärkning. Med sina orgelsolon kompletterade han konserterna på ett förtjänstfullt sätt.

Följande kväll kunde församlingsbor i Rudow och tillresta höra samma omväxlande program som lyssnarna i Gröben. I båda kyrkorna visade åhörarna sin stora uppskattning genom att ge kören med dirigent och ackompanjatör varma applåder, som åter hördes, när kören efter uttåget bjöd på sång i det fria framför kyrkan.

Tid för välplanerad sightseeing i centrala Berlin gavs också: På fredagsförmiddagen och tidiga eftermiddagen, d.v.s. före Rudowkonserten, fick kören vara med om en stadsrundtur med en svensktalande kunnig guide genom de välkända gatorna och platserna ”in der Stadtmitte”, t.ex. Brandenburger Tor och de efter återföreningen nybyggda eller ombyggda stadsdelarna däromkring, alltså områden som tidigare delvis utgjorde ”dödsremsan” genom Berlin. Under några timmar kunde deltagarna också ströva omkring efter fritt val, äta lunch eller göra inköp.

Båda kvällarna i Berlin intogs middag i en restaurang i hotellets närhet, ”Wirtshaus an der Panke”. En körmedlem beskriver den som ”en liten, men ändamålsenlig och trevlig lokal, med gemytlig krögare och flink personal”. Maten var det i och för sig heller inget fel på, men vi fick ett litet exempel på att olika länders mattraditioner kan skilja sig något: Vid fredagsmiddagen serverades fläskkarré. En och annan i sällskapet spanade förgäves efter det äpplemos, som vi svenskar i det sammanhanget är vana vid att få. Fick vi alltså inget äpplemos? – Jodå, som dessert vid middagen kvällen dessförinnan.

Om man deltagit i en rundresa genom en storstad, känner man ofta behov av att återvända till vissa platser. På lördagsförmiddagen gavs tid till det. Deltagarna kunde då disponera timmarna fritt. De som hade släktingar och/eller bekanta i Berlin fick därigenom tillfälle att besöka dessa.

På tidiga eftermiddagen var det dags att vända hemåt – samma väg som vid bortresan. Ett framträdande återstod dock: Före Berlinresan hade överenskommelse nåtts med ledningen för Masthuggskyrkan i Göteborg om medverkan vid söndagens förmiddagsgudstjänst. När chauffören väl lyckats lotsa bussen uppför den branta vägen till kyrkan, och vi hade stigit ur, fick vi en känsla av att antingen ha kommit vid fel tidpunkt eller att det blivit mässfall: Ingen fanns där att ta emot oss. Så småningom fann vi en upplåst dörr till kyrkan, som då tycktes befolkad av bara en förvånad vaktmästare. Av honom fick vi åtminstone hjälp att hitta vägen till utrymmen för klädombyte. När organisten dök upp, visade han oss ett i det närmaste obefintligt intresse. Den kvinnliga prästen hade uppenbarligen ont om tid, när hon sent omsider anlände. Gudstjänstdeltagarna undrade förmodligen vilken den där kören var. Kort besked om det gavs vid ”kyrkliga tillkännagivanden”. Man fick då höra, att Grava kyrkokör medverkade. (Grava? Var kan det ligga?)

Körens insatser under gudstjänsten var förhoppningsvis lovvärda, men en stämning av stundens allvar kändes dock. Detta framträdande var nämligen tänkt som det allra sista under Birgitta Törnqvists ledning. Här ett citat från verksamhetsberättelsen för år 2006: ”Det var mycket känslofyllt när vi sjöng Herrens välsignelse som postludium då det var det sista vi gjorde med Birgitta och det var inte många som orkade sjunga de sista tonerna!”

Tack vare Masthuggsförsamlingens husmor fick vi till sist ett förbättrat intryck av gästvänligheten där. Hon välkomnade oss med öppna famnen och serverade kaffe och goda smörgåsar.

Halvvägs på bussfärden tillbaka till Skåre gjordes ett angenämt avbrott i Mellerud, där lunch hade beställts i ”Wärdshuset på Dal”. Det livliga pratet kring borden och de glada skratten vittnade om att resan bjudit på många trevliga och lustiga upplevelser. Tacksamma för ännu en lyckad konsertresa till utlandet anlände vi till Skåre vid 18-tiden.

Avslutningsvis ett annat citat från verksamhetsberättelsen för år 2006: ”Ännu en fantastisk körresa var slut och det utbröt ett stort kramkalas. I bussen hade utdelats gåvor till Birgitta och Kjell samt Sven-Eric som än en gång gjort ett helt otroligt jobb med att få allt att klaffa och det gjorde det verkligen med råge. Tack, Sven-Eric, för att vi har dej!”

Olov Edgren

…vi sjunger för dig!