Kontraktskördagar 1-2 september 2018

I helgen har vi varit med på kördagar med Södra Värmlands kontrakt. Närmare 100 sångare från flera olika körer deltog och från Grava kyrkokör var vi tolv stycken. I lördags var vi på Geijerskolan i Ransäter. Mats Backlund, som har stor erfarenhet av alla möjliga körer inte minst storkörer lärde oss mer om hur röst och sång fungerar. Praktiska och lekfulla övingar blandades med en del anekdoter som lockade  till skratt. Mats betonade också vikten av att verkligen berätta något, att sången och musiken får beröra den som lyssnar. 

Idag var det roligt att få framföra sångerna i Skoghalls kyrka. Olika musikstilar allt ifrån lekfull kanon och gospel till folkviseton och modernare koral.

Även om kanske inte alla toner och text satt felfritt var ändå stämningen på topp.

Kort sagt: att sjunga i kör ger glädje och energi!

Och det är så roligt att vi (Hans och Emmalena Flyman) har skrivit en bok om det, ”Kärleken till en kör”, som kommer ut i november. Här kan du läsa mer:

Facebook Kärleken till en kör

 

Vårkonsert 20 maj 2018

Årets vårkonsert bjöd på underbart majväder. Stolarna i församlingshemmet var fyllda till sista plats och utanför strålade solen. Temat var musik av Benny Andersson och det var ett varierat program med alltifrån Abba till Kristina från Duvemåla.
Gästsolisterna Fredrik Sjöstedt och Sofia Källvik- Sjöstedt höjde stämningen ytterligare och fick igång både allsång och vissling! Tomas Gantelius fick pianot i församlingshemmet att klinga som den största konsertflygel – imponerande! Från kören var det Linda och Anders som presenterade och berättade lite kuriosa bakom låtarna.
I pausen bjöds sedvanligt på hembakat fikabröd. Susanne Skogstam, som precis avslutade sitt år som prästadjunkt i församlingen höll i andakten.
En fin pingstdag att minnas!

 

Fredrik, Sofia och Tomas
Grafva kyrkokör

Foto: Fredrik Höglund och Hans Flyman

Text: Emmalena Flyman

Vårprogram 2018

Välkommen att lyssna på oss!
VadNärPlats
Ekoumenisk gudstjänst
Söndag 21/1 kl 11.00Grava kyrka
GudstjänstSöndag 11/2 kl 11.00Grava kyrka
MusikgudstjänstLångfredag 130/3 kl.15.00Grava kyrka
GudstjänstPåskdagen 1/4 kl.11.00Grava kyrka
ValborgsmässofirandeSöndag 30/4 ca kl. 21.00Ilandatjärn
Vårkonsert med musik av Benny Andersson. Söndag 21/5 kl Församlingshemmet

Tenorerna inför höstterminen och Faurés Requiem

Hans har bjudit hem sina stämkamrater, som varit med ett tag i kören, till oss på Glimmervägen i Skåre. Det är soligt med enstaka moln och nästan ingen vind. Vi har öppnat glasdörrarna i uterummet och sex tenorer har slagit sig ner kring bordet. Emmalena har bakat bullar och tinat frallor, kanske med förhoppningen om att det också ska få tenorerna att tina?

Alla är punktliga trots att de fick komma med kort varsel. (När Hans fått en idé vill han gärna komma till skott på en gång.) De har lyckats göra sig fria trots alltifrån benbrott i familjen och barnpassningsuppdrag till sångövning inför begravning. Vad känner de inför den kommande körterminen? Hur ser de på sig själva som körsångare? Och vad får dem att fortsätta träget – år efter år?

Det är både en homogen och spretig samling män. Alla har hunnit bli pensionärer, utom Hans. Men i övrigt är skillnaderna bitvis desto större. Rune är ”kallstapôjk” och har så förblivit. Han har bott på samma sida Klarälven i hela livet, först Färjestad sedan Rud. Engelsmannen Chris är född i Brighton, kom till Värmland på besök första gången 1983 och flyttade från England till Karlstad 2007. Den engelska kyrkokörmusikliga traditionen ligger honom mycket varmt om hjärtat. Lennart är gotlänning och har studerat i Uppsala. Där var han bland annat med i Allmänna sången och i Orphei Drängar. Lars-Erik är född i Mellerud och gick med i en kör för första gången när han var i 50-årsåldern. Han hade funderat på körsång länge och när Viken gospel sökte tenorer kände han att det var dags. Staffan är född i Härjedalen, men har hela släkten från Värmland. Även han sjöng som student, men i Lunds akademiska kör. Och här förenas man nu i Värmlandsvisan!

”Jag ser fram emot det varje gång”, säger Chris när körövningarna kommer på tal. Några andra instämmer. ”Tisdagarna gick alltid extra fort att jobba”, säger Rune. ”Man visste att något roligt väntade.” ”Och jag har inget annat för mig på tisdagskvällarna”, säger Lennart med ett skratt.

”Man träffar folk som man aldrig skulle träffa annars”, säger Chris. ”En grupp människor från olika håll, åldrar och yrken som kommit samman för att sjunga.”

”Körsång är humörhöjande”, säger Staffan. ”Och det märker man själv. Om man har varit lite nere, är man nästan alltid på gott humör när man kommer hem.” (Eller som Hans F råkade säga en gång: ”Man blir alltid så lätt på foten efter en övning…”)

Den här hösten ska kören uppföra Gabriel Faurés Requiem för första gången. Övningarna inför konserten, som ska hållas helgen före alla helgons dag, ska dra igång kommande tisdag.

”Vi får se hur det går med Fauré nu”, säger Staffan.

”Jag har faktiskt inte sjungit det förut”, erkänner Lennart.

”Har du inte?” utbrister Chris. ”Det har jag!” Det är han ensam om. För alla de andra är stycket nytt. ”Det finns delar som inte är lätta,” berättar Chris.

”Och det är kolossalt mycket text”, fyller Lars-Erik i. ”Jag har lyssnat lite och det känns verkligen inte lätt. Men man har känt så förut och på nåt sätt grejar det sig ändå.”

”Och vi kommer att klara det,” fortsätter Chris. ”Utan tvekan.”

Det är tydligt att alla ser fram emot att få göra ett sådant här lite större verk i höst. Glädje och förväntansfull spänning finns i luften. Och en tilltro till sig själva, kören och inte minst till körledaren, Hans Lassbo.

”Hans hittar det som är rimligt för oss”, säger Staffan.

”Det kan kännas svårt i början, men så kommer man över puckeln”, säger Rune.

”Fast ibland cyklar nog Hans hem efter en tisdagsövning och tänker: ’Oj, det var dåligt idag!’”, tror Chris.

”Men när vi väl kommer till en konsert, då får vi till det”, konstaterar Lars-Erik.

Lennart berättar om två körledare han haft i tidigare körer. Den förste var extremt noga på repetitionerna. Tjatade och tjatade och tjatade. Allt skulle kunnas perfekt och i minsta detalj inför konserten. På konserten skulle körledaren i princip bara vifta igång och sedan titta på hur det inövade utfördes enligt plan. Den andre var inte lika petnoga på repetitionerna, men hade istället inlevelse och kunde skapa i själva konsertögonblicket. ”Jag föredrar nummer två”, säger Lennart.

Att slutresultatet ska bli musikaliskt bra är viktigt för tenorerna. ”Jag var med i en kör där det tillslut mest blev social verksamhet”, berättar Lars-Erik. ”Då gav det ingenting längre.” Staffan håller med: ”Om det blir för dåligt skulle församlingen och publiken glesas ut och sluta komma.” Kören har ett rykte om sig att vara bra, och det vill man värna om. När man klarat av ett svårt stycke och en konsert blir lyckad är delad glädje inte bara dubbel utan mångdubbel glädje. ”Man blir extra glad om körledaren är nöjd”, säger Rune. ”Det värmer i själen och man har det med sig hem.”

Chris började sjunga i kör redan som 6-åring. Och då var det ingen barnkör, utan samma kyrkokör som hans föräldrar var med i. Han visar foton på sig själv som korgosse och boken han hade, ”The Choristers Notebook”. ”Det är något som saknas i Sverige, tycker jag”, säger han. ”Att inte barnen är med i kören”. I England var det självklart att även barn, ofta mest pojkar, också ingick i kören. När han kom i målbrottet fick han fortsätta som 1: a bas. Han stod bredvid en tenor i samma ålder som han själv och en dag erkände den unga tenoren till Chris att han hade svårt att klara de högsta tonerna. ”Och jag har svårt att klara de låga!” sa Chris och så bytte de stämma. Sedan dess har han sjungit tenor.

Rune berättar att han också sjöng bas i början. Han gick musiklinjen på Geijerskolan. Men när han sedan började i en kör i Norrstrandskyrkan var det brist på tenorer och på den vägen är det. Men att ta de riktigt höga tonerna tycker han är jobbigt. Rune gillar även att dokumentera saker, både i skrift och med foto. När det gäller kören har han skrivit upp alla gånger han varit med och sjungit vid konserter och gudstjänster. Var vi sjungit. Vad vi sjungit. Hur många som varit med. Vem som dirigerat. ”Vem som sjungit falskt?” lägger någon till med ett skratt. ”Nej, kanske inte just det”, skattar Rune. Sedan har han gjort kollage från alla resor och kördagar. Ett imponerande jobb!

Staffan berättar om hur han under en period var med som tenor på Värmlandsteatern. Det var ett annorlunda sätt att sjunga och gestalta än i kyrkokören. Där fick han ofta både vara körsångare och scenarbetare. Att stå bredvid de utbildade operasångarna var en upplevelse, berättar han. ”De sjöng med en sådan enorm kraft! Även om jag tog i med all min kraft, var det som jag knappt hördes. Men det avskräckte mig inte. Jag tyckte det var kul.”

Lars-Erik upplever att musik över huvud taget är så oerhört positivt. Genom sin dotter har han kommit i närmare kontakt med mer professionella musiker och tycker att deras entusiasm smittar av sig. Då är det extra kul att själv vara med i en kör och sjunga. Det ger flera nya perspektiv.

När Hans F frågar om de har några tips att ge till körsångare för att bli bättre utbrister någon: ”Bli yngre!” Alla känner att de tappat lite i höjdled med åren, även om de upplever att herrar ofta klarar att behålla rösten förhållandevis bra. Om man nu inte kan vrida tillbaka klockan några år, så tror de att det viktigaste är att hålla igång med sången. Om man inte sjunger på flera månader tappar man mycket. Därmed är det också viktigt att vara trogen och komma på övningarna. Och även att ”tjuvträna” hemma, särskilt när det gäller svårare saker som nu Fauré.

Mycket nöje, en del tragglande och en fortsatt god sångargemenskap väntar säkert både tenorerna och resten av kören även denna nya termin.

Välkomna att lyssna på vår konsert den 29/10 kl 18.00 i Grava kyrka!

Program hösten 2017

Välkommen att lyssna på oss!
VadNärPlats
Konsert Faurés RequimSöndag 29/10 kl 18.00Grava kyrka
Alla Helgons dagLördag 4/11 kl 17.00Grava kyrka
AdventsgudstjänstSöndag 3/12 kl.11.00Grava kyrka
JulkonsertSöndag 17/12 kl. 16.00 och 19.00. Grava kyrka
JulnatsgudstjänstJulafton 24/12 kl 23.30 Grava kyrka

Gravadagen 20/8–17

Skurväder. Ömsom tittar solen fram. Ömsom häller regnet ner. Tyvärr inte den perfekta dagen för en hembygdsdag på Träfotere. När vi packat med diverse tröjor och regnjackor funderar vi på om vi kommer att vara ute eller inne. Väl framme förstår vi att ett rimligt beslut redan har fattats: Den ekumeniska gudstjänsten blir i det hitflyttande och återuppförda missionshuset från Grava -Rud.

Det är alltid spännande att se hur många, eller snarare få, vi blir i kören en sådan här lite udda dag, när en del fortfarande är bortresta på semester. Det landar på 3 sopraner, 4 altar, 3 basar och 4 tenorer, inte så illa efter omständigheterna. Körledare Hans har valt tre sånger som vi sjungit mycket, bland annat Kärlekens tid och I denna ljuva sommartid, så det ska inte bli något större problem.

Det lilla missionshuset blir helt fullt och folk sitter och står även på den lilla läktaren. Vi får veta att det är första gången som det firas gudstjänst här sedan huset flyttats hit. Så då är både missionshuset och körens hösttermin invigd och på tisdag börjar övningarna i församlingshemmet.

Välgörenhetskonsert 19 mars 2017

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något! Det var rubriken på kvällens välgörenhetskonsert till förmån för människor på flykt. Lineah Svärd var initiativtagare till konserten där kollekten gick till FN:s flyktingorgan UNHCR. Kyrkan var fullsatt till sista bänkraderna.

Ett trevligt program med mycket musik av Benny Andersson, bla ur Kristina från Duvemåla och annan kör och solomusik. Många texter handlade om människor som tvingas lämnas sitt hemland, men i detta även mycket tro, hopp och kärlek.

Medverkande

Lineah Svärd, solist

Petter Snive, solist

Staffan Bråsjö. piano

Anton Fredheim Ekström, tvärflöjt

Hans Lassbo, dirigent

Grafva kyrkokör

Staffan Bråsjö. piano, Petter Snive, solist, Lineah Svärd, solist, Anton Fredheim Ekström, tvärflöjt

Andrea – 14 år som vår kyrkoherde och körkamrat

Andrea Schleeh har inte bara varit vår kyrkoherde, utan också vår körkamrat i Grava kyrkokör, sedan 2003, alltså i 14 år. Nu är hon på väg mot nya spännande uppdrag i Göteborg och vi ville passa på att få veta lite mer om vad körsången betyder, både för Andrea själv och för en församling.

Andrea minns inte riktigt hur gammal hon var när hon började i sin första kör, kanske 13-14 år. Det var i den stora distriktsförsamling i Berlin, där hon växte upp. Hennes mamma sjöng i samma kör och det var ett naturligt val. Lite senare i tonåren blev hon sugen på nya utmaningar i körsången och började i en större och mer avancerad kör. De sjöng Bach, Händel och Schütz, oratorier och passioner. Sedan dess har hon alltid sjungit i kör. I studentkörer under sina studieår i Tyskland och Uppsala, och sedan i alla församlingar hon arbetat i. De senaste i Mangskog och nu här i Grava.

Andrea inför körövning i församlingssalen.

”Att sjunga i kör är ett sätt att ha ett andligt liv”, säger Andrea. Därför är det viktigt för henne att just vara med i en kyrkokör. ”Sjungande är också friskvård”, fortsätter hon. ”Och ett sätt att hålla rösten igång, som en träning för gudstjänsterna. Och inte minst – Det är kul!” Sedan gillar hon musik, och att sjunga själv är ett sätt att få ännu mer av den vanan. Att komma till körövningarna på tisdagskvällarna beskriver hon som en skön, fast rutin. Att bara få sätta sig, sjunga och vara. Som kyrkoherde är det ofta hon som ska stå för besluten, här får hon lämna över till körledaren. ”Det är både skönt och nyttigt som kyrkoherde att inte alltid vara den som ska bestämma.”

I församlingslivet skulle Andrea gärna ha ännu mer körsång. ”Det vore underbart om man hade körsång varje söndag”, drömmer hon. Men hon inser att det inte är möjligt att få alla att ställa upp så ofta. ”Sången är ett sätt att uttrycka sin glädje, sina känslor och sin tro”, säger Andrea. ”Och det ger andra en möjlighet att vila i detta.” Kan det bli för mycket då?  ”Det är klart att man inte kan stoppa in ett helt oratorium i en söndagsgudstjänst, men annars kan det egentligen inte bli för mycket,” tycker Andrea.  ”Men det måste finnas en balans. Körsången ska precis som psalmsången, predikan och bönerna fokusera på just den söndagens tema.” ”Och det fungerar väldigt bra här”, fortsätter hon. ”Hans (Lassbo) är också väldigt angelägen om att musiken ska stämma in.”

Uppvärmning pågår

Ett favoritkörverk är Bachs juloratorium. Men det finns så mycket andra stycken hon tycker om. Vilken stämning man är i spelar också in. ”Sedan har jag märkt att det spelar roll vilket språk man sjunger på.” En av hennes älsklingspsalmer är ”O, påskafröjd”, men den tycker hon inte gör sig så bra på svenska. ”Den gör sig väldigt bra med orgel och väldigt bra på tyska, men på svenska är det som om vokalerna blir för mörka. Man får inte samma explosiva glädje som på tyska,” säger hon och skrattar. Med Händel är det tvärtom, tycker Andrea. Även om han var tysk från början komponerade han musiken för engelska och då ska det sjungas på engelska för att låta bra.

Även om gamla kompositörer som Bach och Schütz tillhör favoriterna, kan man inte bara sjunga eller lyssna på äldre musik. ”Bara 1700-tal eller bara 1900-tal blir tråkigt. Man måste blanda.” Hon tror att det är viktigt både för en själv och de som lyssnar. Att man provar på olika genrer och på så sätt utvecklar sin förmåga att ta till sig olika och nya sorters musik. Ett nyare stycke hon gillar är Gabriellas sång. Så den sjöng kören vid hennes avskedspredikan nu på fastlagssöndagen. Hon tycker också mycket om ”Låt mig växa stilla” av Anders Frostenson och Atle Burmans många fina tonsatta texter.

De olika körerna i hennes liv har gett många härliga minnen. Alltifrån ungdomsåren när allt var nytt och häftigt till de olika församlingskörer hon varit med i. De stora körkonserterna i Berlin var något i särklass, men det lilla är minst lika viktigt. Att man trivs tillsammans med de andra i kören. Hur man knyter an till dem man sitter närmast. Körresor är också något som ger minnen för livet. Att komma till annorlunda världar som till exempel bykyrkan i Alfriston i England som vi besökte med Grava kyrkokör. En resa från Mangskog var en överraskningssresa, där de åkte och åkte genom skog och skog, och tillslut kom fram till det hemliga målet i Borgvik. Det blir roliga minnen.

En av Andreas drömmar är att det ska finnas förutsättningar att utveckla musikverksamheten så att det ska finnas möjlighet att sjunga ”från vaggan till graven”. Det är förstås orimligt för en enda kyrkomusiker att täcka upp precis alla åldrar, men drömmar måste man ha. I Grava saknar hon nu en ungdomskör och en kör för de som är äldre. De som känner att de inte riktigt orkar med kyrkokörens tempo.

Nu väntar Göteborg och Backa församling. Hur det ska bli med den egna körsången där vet hon inte än, eftersom där finns hela åtta kyrkor. Hon kommer även att bo i en annan församling än där hon jobbar, för första gången i sitt liv och så har hon även har en relation till tyska församlingen. ”Det blir inte så självklart hur jag ska göra. Kanske har körerna olika karaktär, så det ger sig”, funderar Andrea. Det kommer snart att bli dags att packa ihop det lilla arbetsrummet. På väggarna hänger bland annat minnen från hennes tidigare tjänster; en fredstavla från församlingen i Berlin, en ikon hon fick när hon slutade i Mangskog och också en bild på Grava kyrka. Kanske får de plats på väggarna även i hennes nya arbetsrum i Göteborg?

Andrea vid altaret i församlingssalen

Emmalena Flyman, text och Hans Flyman, foto

Vårprogram 2017

Välkommen att lyssna på oss!
VadNärPlats
Gudstjänst
Avskedspredikan av Andrea Schleeh
Söndag 26/2 kl 11.00Grava kyrka
Välgörenhetskonsert tillsammans med bla Lineah Svärd och Petter Snive, Grava kyrkokör. Fri entré/kollektSöndag 19/3 kl 18.00Grava kyrka
MusikgudstjänstLångfredag 14/4 kl.15.00Grava kyrka
GudstjänstPåskdagen 16/4 kl.11.00Grava kyrka
ValborgsmässofirandeSöndag 30/4 ca kl. 21.00Ilandatjärn
VårkvällskonsertTisdag 16/5 kl Grava kyrka

…vi sjunger för dig!